Onsdagens Outfit!






Dagen var bra tills ikväll då jag nåddes av ett dödsbud!
Idag har jag vart i skolan på en intressant dag, i eftermiddag har jag fixat lite här hemma och ikväll tvättar jag.
En helt okej dag, tills ikväll då det knackade på dörren och jag fick det tragiska dödsbudet.

Rest in Peace

Det är så ofattbart och sorgligt, jag önskar att det vore en mardröm och att jag snart ska vakna, men det är ingen mardröm, det är verklighet.
Jag kan inte förstå, jag vill inte förstå att du inte finns kvar hos oss längre.
Du var en så fin person, så omtänksam mot alla omkring dej och du hade koll på oss i gannskapet.
Du gillade att berätta om alla dina livserfarenheter, du hade så mycket att berätta, så mycket du hade upplevt, och jag tyckte det var roligt att lyssna på dej när du berättade alla dina historier.
Nu får jag inte höra några mer historier.
Du var en riktig krutgubbe, du överlevde så många stroker, du klagade aldrig, du gnällde aldrig, trots att man såg på dej att du inte mådde så bra.
Du kämpade på, du gjorde det du älskade och du var vår lilla hustomte och ordförande.
Du hade stenkoll på allt, du fixade och grejjade för att allt skulle funka och flyta på.
Du hade inte bara koll på allt det praktiska, utan även på oss grannar.
Vilket jag tycker är fantastiskt, du brydde dej verkligen om dina grannar och ville dom väl.
För mej var du en härlig granne, du ville alltid att man skulle vara glad och lycklig, om man någon gång behövde hjälp med något så visste man alltid att man kunde gå till dej och be om hjälp, och jag visste alltid att du skulle ställa upp, för det är sånt man gör för varandra, sina grannar sa du.
Jag kommer aldrig att glömma dej, du kommer alltid att finnas med mej som den snälla grannen som alltid ställde upp och brydde dej.
Jag kommer heller aldrig att glömma dej med din hatt på huvet, som du alltid bar, den hatten var verkligen du.
Det är så ofattbart att jag inte kommer att få träffa dej igen, inte kommer få lyssna på dina historier mer, inte få se dej komma och gå över gården, det är så ofattbart.
Jag trodde verkligen att det var du som knackade på min dörr ikväll för att ge mej information om nästa möte med styrelsen, men så fel jag hade, jag fick ditt dödbesked.
Hela världen stannade, jag kunde inte förstå och allt är i ett chocktillstånd.

Denna person var min granne, han dog igår, på sin favoritplats, boulebanan. Han älskade att spela boule och var väldigt engagerad i den klubb han spelade i.
Han fick en hjärtinfarkt och dog direkt.
 Jag hoppas han inte led.
Han var vekligen en fin och omtänksam person, som tog hand om alla och ville alla väl, alltid hjälpte till.
Mej har han hjälpt flera gånger, och eftersom jag kände honom så känns hans död som ett fruktansvärt hårt slag i magen, samtidigt som någon sparkar undan fötterna på en.

Nu får jag och alla som kände honom minnas honom som den han var, och jag tror att hans uppdrag här på jorden var slutfört, och att han nu är kallad på ett nytt uppdrag någon annanstans.
Men bortemmelanåt kommer han slå sej ner på ett moln och se ner på oss andra, för han ville ju som sagt ha koll. Det är så jag vill minnas honom, för det känns så mycket lättare då.
Mina tankar går nu till hans närmasta anhöriga, hans döttrar och barnbarn och övriga som kände honom.
Tack för allt kära du, jag hoppas du slipper all smärta nu och att du har det bra.

Sov Gott!



Det blev ett långt inlägg idag, men det var skönt att få skriva av sej lite och att ni får ta del av mina tankar som råder.