Ja, idag känns allt helt okej. Mår ganska så bra och trycket över bröstet har släppt efter, dock inte helt, har fortfarande små känningar. Efter 2 dagar med tryck över bröstet är det skönt att det går åt rätt håll, och värken i kroppen är äntligen borta. Läkaren som jag träffade på vårdcentralen igår sa ju att det kan ta någon/några dagar innan trycket i bröstet släpper. Men sen sa hon ju oxå att jag ska vila.
Jo tjena, en träningsnarkoman som jag ska vila? hmm...nja, det blir fan svårt!
Så imorse när jag vaknade bestämde jag mej för att gå och köra ett lunchpass på gymmet. Och nu vet jag vad många av er läsare tänker: Du skulle ju vila sa läkaren!
Jo, visst det sa hon. Men när jag vaknade imorse så kände jag mej helt okej och så kände jag att jag ville testa att gå iväg och träna för att se hur kroppen svarar. Och jag tog inte ut mej helt idag, utan jag tog det lite lugnt och lät kroppen få komma igång i sin egen takt efter allt som vart. Hade inga problem med andningen som jag haft dom 2 senaste dagarna, och det kändes enormt skönt att jag kunde andas som vanligt.
Men jag tar en dag i taget, känner efter hur kroppen mår och tar sen beslut om kroppen mäktar med att träna.
Sen kan jag ju även säja att min kropp längtade efter att träna idag, även huvudet längtade efter att få träna...så hela jag längtade efter att träna!
Så varför inte göra det om man känner att man klarar av det?

Men nu ska jag ägna min eftermiddag åt att plugga, plugga och plugga! Det är fullt ös nu i eftermiddag med plugg!

Ha en bra dag allesammans och på återseende!

Kramar Lollo