Tänkte nu med detta inlägg delge lite funderingar jag har haft den senaste veckan om att flytta.

Att flytta ifrån någonting till nåt annat är ett väldigt stort steg i livet, speciellt om man flyttar hemifrån.
Då blir omställningen så enormt stor.
 För när man bor hemma så är det som att bo på lyxhotell!!
Man antar att saker fixar sej, som tvätt, disk, städning, mm.
Men när man bor själv är det bara jag som ser till att det som ska göras blir gjort, för det finns ingen som talar om det för en eller gör det åt en.
Man är van vid att ha sin älskade familj hos sej i hasorna hela tiden, och så helt plötsligt så är man ensam utan dom. Det är enormt tufft och jobbigt. Men som tur är så finns dom ju kvar, men inte här hos mej, utan 23 mil härifrån.
Man ska helt plötsligt börja tänka på saker som man absolut inte tänkt på tidigare, saker som varit så självklara. Och man upptäcker massor med saker när man bor själv.
Det i sej är märkligt.
Men eftersom jag är så enormt självständig så fixar jag detta med att ha egen lägenhet  och allt som hör därtill, med räkningar, ekonomi, mm. oerhört bra och som tur är jag så anpassningsbar att jag får allt att funka meddetsamma. Det har jag mina föräldrar att tacka för!
Det är dom som gjort mej till den jag är och har blivit!

Den första tiden här var jävligt tuff och jobbig, det kan jag inte ljuga om eller sticka under stolen med. Så är det bara. Bara att erkänna det!
Det som vart mest jobbigt är saknaden efter min familj, mamma, pappa, brorsan och hundarna.
 Det har verkligen vart värst av allt.
Men för varje dag som går blir det lättare, så är det alltid. Men självklart saknar jag dom varje dag, varje stund. Men saknaden blir på nåt konstigt vis lättare att bära.
Den dagen mina darlingar lämnade mej här uppe var jag nära bristningsgränsen, ville bara ta bilen och åka efter dom. Så jobbigt var det att bli "lämnad". Men jag fann mej i det som var och såg positivt på det hela. Och då kändes det genast mycket bättre.
Jag har lärt mej att uppskatta dom på ett annat sätt och relationen till dom blir på ett annat plan. En djupare relation och man ser verkligen framemot att träffa dom nästa gång innan man ens har hunnit lämna dom.

Omställningen med själva flytten var inte jobbig, utan jag fann mej snabbt och trivdes meddetsamma! Träffade nya människor och vänner omedelbart, så jag har aldrig kännt mej ensam. Vilket är oerhört skönt!
Och självklart får jag rapporter från mamma om vad som sker i Degerfors varje dag.

Men när man kommer till frågan om vad som är hemma blir man lite kluven.

För mej är Falun hemma, det är här jag bor och det är här min vardag existerar. Det är här jag lever mitt liv.
Men samtidigt är Värmland och Degerfors också hemma, för det är där jag har familj, släkt, vänner och mina rötter finns där. Jag är uppvuxen där och har mina band knutna där.
Dom som sa till mej för 2 veckor sen att Värmland och Degerfors alltid kommer att vara "hemma" höll jag absolut inte med. Jag satte mej emot!
Men nu, när jag har distans till Värmland och Degerfors är jag beredd att faktiskt hålla med om att det alltid kommer att vara "hemma". Men inte i samma bemärkelse som förut då jag inte bor där längre.
Men mitt hjärta klappar enormt mycket för Värmland och Degerfors.

Men sen att Degerfors inte har det breda utbudet som jag vill ha är en annan sak.
Idag kan jag inte alls tänka mej att flytta tillbaka till Degerfors.
Men jag kan tänka mej att flytta tillbaka till Värmland och Karlstad. Den stan gillar jag och där kan jag absolut tänka mej att bo i framtiden.
Och det är ju ingen bit ifrån Degerfors och familjen och alla andra som jag håller kärt.

Men nu bor jag här i Falun och trivs som fisken i vattnet och detta är mitt hem.

Och vad som händer i framtiden, Ja, det återstår att se!

Med all Kärlek Lollo