Ett stort tomrum infinner sej i mitt hjärta, mitt hjärta blöder.
Tårarna slutar inte rinna, finns inget stopp.
Jag kan inte och vill inte förstå att du inte finns mer.
Det är bara tungt.
Nu är du på en plats där det inte finns någon smärta, du är på en plats där du kan springa fritt och hur länge som helst, det finns numer ingen smärta som hindrar dej.
Du är fri från smärta.
Den sista tiden du hade i livet hade du ont, du var envis och ville mot alla odds vara med och springa i skogen, trots att din kropp värkte.
Men idag orkade inte din kropp längre.
För din skull fick du somna in, bli fri från smärtan du bar.

Idag kom den dagen som jag inte ville skulle komma än, Oden blev sämre och fick idag somna in.
Under lång tid har han haft ont i leder, men sålänge han var pigg och ville vara med i skogen så fick han vara.
Inatt har inte inte vilat, och imorse hade han ramlat ner för trappen, vilket sen ledde till att han knappt kunde röra sig. Mamma kontaktade veterinären som tyckte dom skulle komma direkt.
Det visade sej att han förlamades sakta men säkert, det rörde sej om timmar innan han skulle bli helt förlamad.
Så beslutet togs för Odens skull att han skulle få somna in.
Så idag vid lunch tog Oden sina sista andetag.

Nu är allt väldigt tungt, jag kan inte förstå att han inte finns mer, att han inte kommer att möta mej i hallen nästa gång jag kommer till Degerfors.
Det är tungt.
Jag tror att Oden nu är i hundhimmlen och springer på gröna fina ängar, han är fri från smärta.
Han mår bra.
Jag hoppas det är så, känns lite lättare då.

Men idag känns allt bara tomt, tårarna bara rinner.
Men jag är glad att Totti är hos mej, han ger mej styrka just nu.
Sedan jag fick veta att Oden inte finns mer brinner ett ljus för honom här hos mej.

Jag kommer alltid älska och sakna min Oden, han kommer nu leva vidare i mitt minne och hjärta.