Dagens Outfit


Som inträffar vart fjärde år..och jag är glad att jag inte är född på denna dag.
Kul att fylla år "på riktigt" vart fjärde år, och att man de övriga åren tar en dag för att fira på?
Nja, jag är jävligt nöjd med min födelsedag.
Läste på Aftonbladet om en kvinna som fyller 100 år idag, men att hon egentligen firade sin 25:e födelsedag.
Vilken krutgumma, det är bra att få fylla 100 år! Så Grattis till henne!
Annars idag då så hade jag planerat in ett träningspass, men insåg att det skulle bli lite tajt i min planering idag, så fick strunta i det.
Jag och Anna har i alla fall idag suttit och arbetat lite med exjobbet. Så det känns bra, och sen att exjobbet flyter på bra känns oxå bra.
Ikväll har jag vart på möte på Riksbyggen med bostadsrättsföreningens styrelse som jag sitter med i.
Var ett himla bra möte.
Men nu har jag myst ner mej i soffan en stund innan det är dax att krama kudden.

Jojemensan, jag är hemma i Falun igen efter en vecka i Degerfors som avslutades med ett besök till Trollhättan i helgen.

Tänkte berätta lite om min helg som spenderades i Trollhättan.
Tidigt i lördagsmorse styrde jag och mamma bilen mot Trollhättan, för en föreläsning och 2 årsmöten.
Föreläsningen hölls av en kille som heter Robert Datmo.
Han har skrivit en bok om vägen tillbaka efter en motocrossolycka. Jag hade läst boken innan föreläsningen och jag har aldrig läst en bok som berört mej på så många sätt.
Denna kille är en riktig fighter, han är så stark och en riktig inspirationskälla.
Och att få äran att lyssna på honom kändes fantastiskt.
Hans historia har berört mej på djupet.
Efter föreläsningen fick vi en helt okej lunch på hotellet innan det var dax att avverka 2 årsmöten, det ena med västras motorcykelförbund och det andra med serieföreningen i västras motorcykelförbund.
På kvällen blev det jubileumsmiddag med serieföreningen som firade 60(?) års jubileum.
Maten var väl dock sådär måste jag erkänna, har ju ätit godare.
Blev en mycket trevlig kväll där nya bekantskapsband knöts.

Söndagen började med en hotellfrukost och sen hemfärd till Degerfors.
Resten av söndagen blev lugn, jag var ganska sliten kanske man kan säja.

Igår tog jag mitt pick och pack och åkte hem till Falun igen, och jag måste erkänna att det var himla skönt att få komma hem igen, även om det bara blir ett par dagar innan jag åker ut och far igen.

Denna tisdag har vart solig och fin, men jag har inte haft tid att njuta av det. Har haft massor att gjort här hemma, det blir ju lätt så när man inte vart hemma på ett tag.
Har nyligen betalat alla räkningarna, skönt att kunna bocka av det från min lista.

Men nu ska jag ta mej en dusch och sen blir det till att krama kudden.

Så, GoNatt på er!

..eller ja, alla fredagar är härliga!

Vill i alla fall börja detta inlägg med att skicka grattishälsningar till min kära morfar som fyller år idag.
Så Grattis igen morfar!

Dom senaste dagarna har susat förbi i en himla fart, känns lite smått märkligt att det redan är fredag.
Men gött äre.
Dom senaste dagarna har gått åt till träning, plugg, hårfixande och i förrgår var jag iväg och gjorde påfyllning på naglarna.
Känns bra!
Idag i alla fall tog jag tag i min bil, tvättning var det! Höll på i dryga två timmar med bilen, invändigt och utvändigt.
Allt detta jävla salt dom häver ut på vägarna sätter sej som berg på bilarna, hatar saltet.
Förstör mer än det gör nytta!
Men nu är bilen ren i alla fall, ett tag.

Ikväll tvättas och packas det för fullt, för tidigt imorn bitti åker mamma och jag ner till Trollhättan på årsmöten, och imorn kväll är det lite festligheter där. Ska bli himla kul!
Så vi är åter på söndag!

Så ni får alla ha en trevlig helg!

Vilket underbart väder det vart idag, jag har verkligen njutit, bland annat genom en promenad.
Det ända egentligen som hänt idag är att jag vart på mammas salong och fixat frillan.
Blev bara att klippa topparna och färga, i samma färg som förut.
Så inga större förändringar med andra ord.
Så himla skönt att få håret fixat, känns så himla fräscht!
Har förövrigt pluggat lite idag, så det känns bra.

Tänkte även passa på att visa mina nya pjucks och väskan som jag köpte i Örebro i söndags.

På Återseende!

Torsdagens Outfit


...in i minsta detalj.
I alla fall så känns det så.
För att hinna med så mycket som möjligt idag fick jag gå upp i god tid imorse.
Började med att åka till gymmet, underbart gött.
Och jag måste erkänna, jag har faktiskt träningsvärk. Och det händer typ aldrig i vanliga fall.
Så efter lätt löpning måndag och tisdag, gym igår och idag, plus då ett x antal promenader på det, så känns det i kroppen eftersom det var ett tag sen jag tränade som vanligt, och det på grund av som ni redan vet, sjukdom.
Så, det känns så underbart skönt att kunna träna igen.
Jag har sånt lyckorus i kroppen bara av att kunna träna igen.
Och tack vare träningen mår jag bättre mentalt och fysiskt, trots denna jobbiga tid efter Odens bortgång.
Jag kan fortfarande inte förstå att han inte finns mer.
 Det har nu gått exakt en vecka sedan han somnade in, och jag kan inte greppa det, kan inte och vill inte förstå att han inte kommer tillbaka.
 Det gör så fruktansvärt ont.
Imorn ska jag åka ner till Degerfors, och då kommer det bli så grymt hårt och verkligt att han inte finns mer,
han kommer inte och möter mej i dörren, han kommer inte och krafsar på mej när han vill upp i soffan eller sängen.
Usch, nu bränner tårarna, jag känner hur dom är påväg.
Det är bara tungt och jobbigt.
Men jag är så glad och tacksam för att jag har Totti hos mej, han ger mej sån otrolig styrka, så mycket kärlek och tröst.
Han är min hjälte, min Totti.

Hade jag inte haft honom hos mej hade jag brytit ihop, och allt hade bara vart, ja, nattsvart.

Nu åter till min dag.
Efter gymmet imorse åkte jag hem, duschade och gjorde mej iordning och ut på en promenad med Totti.
Vid lunch åkte jag till skolan för seminarium.
Detta var det första seminariumet gällande exjobbet. Och det gick hur bra som helst, trots att Anna inte kunde vara med.
 Och jag måste säja att jag och Anna är hur nöjda som helst med exjobbet såhär långt, vi ligger bra med i tidsplanen och vi har flyt i arbetet.
Känns bra.

Efter skolan fick jag en stund till mys i soffan med Totti, innan vi gick ut på en promenad.
 Inga fel det inte.
Ikväll har jag tvättat och packat, för som sagt, imorn bär det av mot Degerfors.

Men nu börjar klockan närma sej småtimmarna så det är dax för mej att göra mej iordning för natten.
Så nu säjer jag GoNatt till er där ute, ni som fortfarande är vakna.

Med Kärlek

...inga konstigheter med andra ord.

Har haft en riktigt härlig onsdag.
Promenader och mys med Totti. Fint det!
Vid lunch idag åkte jag till ett av dom ställen jag älskar - gymmet!
Idag plockade jag fram mitt träningsschema, och såg att det idag var exakt 2 månader sedan jag var på gymmet senast. Och med det sagt så har skiten jag haft i min kropp härjat med mej i 2 månader.
Men idag när jag kom till gymmet fick jag sånt lyckorus i kroppen och fick en sådant adrenalinpåslag att jag kunnat träna hur länge som helst.
Lycka att äntligen vara tillbaka, att ha energi, ork och att kunna träna.
Det är lycka det för en träningsnarkoman som jag!

Med Kärlek, puss och kram

Till att börja med vill jag önska er alla en trevlig alla hjärtans dag, och jag hoppas ni haft en bra dag.
Själv har jag haft en himla mysig dag med min Totti.
För mej är denna dag som vilken som helst, jag kan tycka att alla hjärtans dag är lite överskattad.

Hade en himla mysig och trevlig helg i Säfsen med mamma och pappa, det var lugn och ro och massa mys.
Kom hem från Säfsen i söndags eftermiddag. Totti fick följa med mej tillbaka till Falun eftersom Ninja fortfarande höglöper, så han är här hos mej och har det bara bra.
Vi är ute på promenader och både igårkväll och ikväll har vi vart ute på lättare löprundor.
Jag mår ÄNTLIGEN såpass bra att jag orkar och har energi till att träna.
Blev ju löprunda både igår och idag. Det känns så himla bra, och jag känner att jag verkligen är på G igen, det här är bara början. Jag är så glad över att känna hur min energi och ork infinner sej i min kropp igen.

Nu ska jag mysa ner mej i soffan hos Totti.

Med Kärlek

Just nu befinner jag mej i Säfsen med mamma, pappa och hundarna.
Tråkigt nog valde brorsan att inte följa med.
Vi har det himla mysigt ändå, vi försöker njuta av tillvaron, trots att det är tungt och jobbigt efter Odens bortgång. Det är så konstigt att han inte är med, jag kan inte förstå att han inte finns mer.
Men, vi har tänt ljus för honom här, och mamma har tagit med ett kort på Oden som står vid ljuset.

Med på bilden är Totti och Master.
Master dog i december 2006.
Så den ända på bilden som är i livet är Totti.

Den här helgen går ju Svenska Rallyt i dom värmländska skogarna, någon sträcka i Norge och någon här i Dalarna. En av sträckorna är här i Säfsen (Fredriksberg).
Vi hade tänkt och kolla lite på den sträckan som gick här i eftermiddag.
Så vi åkte upp till Gravendal där starten skulle gå.
Vid starten vände vi och åkte tillbaka ner mot Säfsenbyn.
Påvägen ner möter vi Loeb, en duktig rallyförare för er som inte vet vem han är, han står efter väggrenen på transportsträckan till starten och har fått punktering. Solberg, en annan duktig rallyförare, hade stannat för att hjälpa till.
Loeb fick kasta sej in i bilen när Team Becker kom i crossbussen och skulle förbi. haha.
Sen mötte vi ett x antal rallybilar som var påväg till starten när vi var på väg ner till Säfsenbyn.
Och dom kom ju inte sakta om man säjer så.
Detta var en upplevelse kanske man kan säja, att möta hela rallyeliten.
Jag, mamma och pappa skratta gott åt att vi hamnat på transportsträckan till starten i Sverige rallyt, där vi mötte alla rallybilar på en smal väg. Fast det roligaste va nog när Loeb fick kasta sej in i sin bil när vi kom i crossbussen.
Och här kommer lite bilder...


Efter att vi passerat Loeb och Solberg.
Loeb hade ju fått punka, och fick kasta sej in i bilen när vi kom och skulle köra förbi.

Igårkväll sköt dom fyrverkerier här i Säfsen (Fredriksberg) med tanke på Svenska rallyt.
Eftersom vi bor så bra behövde vi inte ens gå utanför dörren, vi såg från fönstret.
Så då passa jag på att ta en bild


Nu sitter vi i vår stuga och bara har det bra, dricker lite vin och ska snart äta lite tacos.
Gött det.

Men nu ska jag återgå till att va social med mina päron.

Ett stort tomrum infinner sej i mitt hjärta, mitt hjärta blöder.
Tårarna slutar inte rinna, finns inget stopp.
Jag kan inte och vill inte förstå att du inte finns mer.
Det är bara tungt.
Nu är du på en plats där det inte finns någon smärta, du är på en plats där du kan springa fritt och hur länge som helst, det finns numer ingen smärta som hindrar dej.
Du är fri från smärta.
Den sista tiden du hade i livet hade du ont, du var envis och ville mot alla odds vara med och springa i skogen, trots att din kropp värkte.
Men idag orkade inte din kropp längre.
För din skull fick du somna in, bli fri från smärtan du bar.

Idag kom den dagen som jag inte ville skulle komma än, Oden blev sämre och fick idag somna in.
Under lång tid har han haft ont i leder, men sålänge han var pigg och ville vara med i skogen så fick han vara.
Inatt har inte inte vilat, och imorse hade han ramlat ner för trappen, vilket sen ledde till att han knappt kunde röra sig. Mamma kontaktade veterinären som tyckte dom skulle komma direkt.
Det visade sej att han förlamades sakta men säkert, det rörde sej om timmar innan han skulle bli helt förlamad.
Så beslutet togs för Odens skull att han skulle få somna in.
Så idag vid lunch tog Oden sina sista andetag.

Nu är allt väldigt tungt, jag kan inte förstå att han inte finns mer, att han inte kommer att möta mej i hallen nästa gång jag kommer till Degerfors.
Det är tungt.
Jag tror att Oden nu är i hundhimmlen och springer på gröna fina ängar, han är fri från smärta.
Han mår bra.
Jag hoppas det är så, känns lite lättare då.

Men idag känns allt bara tomt, tårarna bara rinner.
Men jag är glad att Totti är hos mej, han ger mej styrka just nu.
Sedan jag fick veta att Oden inte finns mer brinner ett ljus för honom här hos mej.

Jag kommer alltid älska och sakna min Oden, han kommer nu leva vidare i mitt minne och hjärta.

Ja just det, positiva realister, det är jag och Anna det.
Det konstaterade vi idag, efter vårt möte med vår handledare för exjobbet.
Vi har haft en väldans tur med handledare, vi har fått en mänsklig, ingen översittarmupp som talar om exakt hur det ska vara. Utan vår handledare kan man föra en vettig konversation med och han kommer med små som stora tips. Så det känns himla tryggt och skönt.
Förövrigt gällande exjobbet så har jag och Anna idag skrivit klart PM1. Det innehåller bakgrund, frågeställningar, syfte, referensram och tidsplan, bland annat. Så nu har vi skickat iväg det.
Och vi är himla nöjda med resultatet av vårt första inlämnade PM i exjobbet.
Vi är på G gott folk!

Annars då?
Har återhämtat mej efter helgen, är hemma i Falun igen och jag mår bättre och bättre för varje dag när det gäller superförkyldningen.
Så det är skönt, så snart kan jag köra igång med min träning igen, jag längtar!
Har ju Totti här hos mej nu, och det är så himla mysigt.
Vi är ute på långpromenader, lite kortare promenader...ja, vi går en del om man säjer så.
Himla skönt och komma ut och röra på sej och få frisk luft.

Men nu, dax att krama kudden.

Så GoNatt på er därute!

.....och även min Degerforsvistelse - för denna gång.
Ikväll tvättar och packar jag, så imorn åker jag hem till Falun igen. Jag tar Totti med mej ett par dagar, eftersom Ninja löper, så det är lugnast för alla om jag har en hund hos mej.
Tänkte nu berätta lite om min helg här.
I fredags så var jag och brorsan till Örebro, han lämnade sin skiss på tatureringen han ska göra om 2 veckor till tatueraren. Blir nog bra det där.
Efteråt så åkte vi till Biltema och därefter till Marieberg för lite shopping. Jag köpte ett par nya jeans, en tröja, 2 baslinnen och ett armband. Brorsan hittade lite han med, och han hade turen att fynda på rea. Vilken turunge =)
Fredagskvällen blev väldigt spontan, träffade Bea och Fredrik, vi hamnade hos Burra och senare på fest i Svartå.
En himla trevlig kväll, trots att jag var nykter och körde bil.
Igår så var jag ute på promenad, va ju så himla härligt väder, trots att det var kallt.
Igårkväll så blev det förfest här hos mamma och pappa, och sen drog vi vidare till Duprees i Degerfors. Var en himla trevlig och kul kväll med mina fina vänner. Dock så fick jag för mycket av det goda vilket jag fått lida för idag. Har mer eller mindre vart halvt död idag, men jag har vart ute på en pöromenad så jag piggnade till. Men så kan det gå ibland.




Det va allt för denna gång, på återseende!

...trots dålig nattsömn. Men så kan det ju bli ibland.
För övrigt känner jag mej piggare idag, så pigg att jag klarade av att köra hela vägen till Degerfors.
För det är där jag är nu.
Jag ska tillbringa helgen här i lille Degerförs. Ska bli ganska skönt, får ju chansen att riktigt kurera mej, då jag lämnade alla mina "måsten" hemma.

Men nu ska jag och brorsan sätta oss och kika på lite tatueringar, för han ska gadda sej snart och jag ska förhoppningsvis gadda mej igen lite längre fram i vår.
Spännande!

...är att inte göra någonting!
Och det suger!
Som ni vet så har jag vart sjuk HELA januari.
 Det började ju när jag var i London och sen har det hållt på.
Kände ju ett tag att jag var på bättringsvägen och att jag skulle kunna börja träna igen.
Men icke.
Och nu har skiten tagit ny fart igen, och slagit mej ännu hårdare.
Det började lite smått i slutet av förra veckan och slog till på allvar i söndagseftermiddag när jag satt i bilen påväg hem från Säfsen.
Jag började känna mej dåsig, så jag satt och gnuggade mej i ögongen i princip hela tiden, pimplade cola och hade stereon på hög volym.
 När jag kom hem fick jag jätte ont i benen, jag trodde då att det bara var ren trötthet, jag hade ju vart ute hela dagen i slalombacken.
 Men sen kom febern, hostan och en ny dunderdust med snuva.
Och på den vägen är det.
I måndags och igår låg jag däckad med feber, hosta och superförkyld - igen.
Så idag ringde jag vårdcentralen, och dom sa vad jag redan visste - en " rejäl infektion i luftvägarna".
Och finns inget annat att göra än vila och kurera mej genom att dricka, äta, sova och inte stressa.
Låta kroppen "läka"  om man nu ska citera distriktssköterskan som jag pratade med idag.
Men det är ju för fan det ända jag gjort under hela januari.
Jag är liksom trött på skiten nu, det ända jag vill och begär är att få bli frisk!
Jag vill vara frisk, ha all den energi och ork jag är så van vid att ha, eller rättare sagt var van vid att ha.
Jag längtar som en galning efter att få åka till gymmet och köra ett pass på löpbandet och köra min styrketräning och köra spinning. Bli så där gött trött i kroppen som man bara kan bli av träning. Jag har sån jävla träningsabstinens att jag håller på att bli riktigt galen.

Som ni märker är jag riktigt frustrerad nu, jag är så trött på att inte ha eneri eller ork till saker som jag verkligen vill göra, exempelvis träna. Jag är så trött på att inte få bli frisk, hela januari har vart ett rent helvete eftersom jag vart sjuk.
Men som distriktssköterskan oxå sa: "Du får ha tålamod"!
haha, ja, eller hur?
Jag försöker, men mitt tålamod står och håller på att trilla ut för stupet om man säjer så, 1 månad är lång tid.

Nog om detta nu, och här har ni anledningen till mitt dåliga bloggande under januari - jag har ju och är sjuk.
Och där av inget roligt att berätta, för det har ju inte hänt så mycket. Det mesta har ju handlat om att kurera mej för att bli frisk, men ni märker ju hur det gick.
Men nu hoppas jag att jag har haft mitt "det sjuka" och att det nu vänder och blir bra.

Som ni säkert redan vet, så har ju jag vart på en mini-familjesemester i Säfsen mellan i lördags och söndags.
Var så himla mysigt, vi hade det gör bra och vi planerar redan nästa resa dit.
Vi hade ju planerat att gå på den lokala puben i Säfsen i lördagskväll, vi kom dit runt 23.00, och då stängde dom. Snopet kanske man kan säja, så det var bara för oss att vända och gå hem igen.
I söndags så kastade jag och brorsan oss utför slalombackarna i Säfsen. Och jag som inte åkt slalom på flera år kom in i det ganska snabbt, och det gick gör bra. Jag trillade inte ens. Känner mej ganska stolt måste jag säja.

Avslutningsvis kommer lite bilder från vistelsen i Säfsen





Nu säjer jag GoNatt och På Återseende!