Ja, skulle jag beskriva min dag så skulle jag beskriva den som något omtumlande!
För att sammanfatta min dag kort så säjer jag: Plugg och besök på vårdcentral
För att börja med det förstnämnda så gick jag upp imorse och började plugga, och sen har jag och Anna suttit tillsammans i eftermiddag och fått bukt med hemtentan.
Och för att gå till det sistnämnda så vet jag knappt vart jag ska börja. I lördagsnatt fick jag ju som jag nämnt tidigare influensasymptom, med feber och värk i kroppen. Febern gick över under söndagen men inte värken i kroppen. Den höll i ett tag, eller ja, finns fortfarande kvar i kroppen men inte så mycket. Under gårdagseftermiddagen fick jag ont i bröstet och tungt att andas. Och när jag vaknade imorse hade jag fortfarande ont i bröstet, så då blev jag orolig att det var nåt allvarligt! Så jag ringde mamma, och mamma i sin tur skickade mej vidare till hennes väninna som är sjuksköterska. Och hon i sin tur tyckte att jag skulle ringa en vårdcentral här i Falun för att försöka få en tid för undersökning.
Så jag földe min mammas vänninas råd och ringde min närmsta vårdcentral och på vårdcentralen tyckte dom att jag skulle komma för en undersökning för att reda ut vad det är för fel på mej. Så jag fick en snabb tid, fick komma 1 timme efter att jag hade ringt. Så det vart snabba ryck för min del!
Som tur är så följde min underbara vän Anna med mej till vårdcentralen då jag har sjukhusskräck!
Väl där på vårdcentralen fick jag träffa en läkare som undersökte mej ganska grundligt med bland annat EKG, blodprov, blodtryck, kroppstemperatur...you name it!
Så det var verkligen en genomgång. Allt såg normalt ut, förutom att sänkan var hög och läkaren kunde konstatera att jag har en infektion i kroppen och att jag de närmsta dagarna ska vila. Hon sa att det inte finns så mycket annat att göra.

Men jag är glad att jag sökte vård med tanke på hur jag mått, och när man får ett tryck över bröstet ska man med all anledning bli orolig.
Och jag är verkligen inte den som söker vård i första taget, då ska jag verkligen vara orolig, som i det här fallet, eller riktigt jävla sjuk.
Men nu kan jag andas ut, att trycket över bröstet inte är farligt, utan det ger sej om några dagar.

Så inatt kan jag sova gott!


På återseende!

Lollo